Miniplutt som trodde hon var stor

6 år sen kanske, more or less även om det lite mer känns som en hel livstid. Kommer ihåg hur satans cool jag kände mig i outfiten uppe till höger, min (som jag idag sover i) alldeles för stora tröja från GinaTricot, leggins, benvärmare och snedtoffs. Älskade partyoutfiten man skymtar på mittenbilden längst ner, uppträdde i den ibland, på skoj då. alla jäkla peacetecken hit och dit. Hur ofta man satte sin egna kamera på självutlösare och sprang iväg, satte sig på en sten, bro, eller någon annan stans och såg djup ut, och spegelselfies (med blixt skulle det vara) löshår och hela tjoflänget. Trodde att jag var så stor, tyckte jag var stor och människor som gick på gymnasiet var ju för tusan vuxna. 18 om 120 dagar, drygt ett år kvar innan jag ska lämna tryggheten jag funnit i skolan och kasta mig ut till något nytt men känner mig inte alls så stor jag trodde man skulle känna sig. Wääooahahaö tid är en så konstig sak, så svår att förstå. 

--------

Man kan bli kär när man är hur liten eller gammal som helst. När man går på dagis och i ettan och sånt är det mer på låtsas. När man blir äldre blir det mer på "riktigt" det finns nog inte en exakt ålder för när man kan bli kär på riktigt. Om man t.ex går i sjuan och blir kär tycker man det är på riktigt och samma sak om man ex är 30 och blir kär så tycker man att det är på riktigt så det finns inte direkt en speciell ålder haha. - Clara 11/12 år om kärlek i olika åldrar