times3

Jag älskar bloggar, min blogg samtidigt som jag inte alls gillar dom eller den. Tycker det är skitroligt att kunna gå tillbaka och kolla vad jag gjorde för exakt ett år sen, minnas sånt jag förträngt och se bilder, läsa vad jag tänkt om något osv. Fast samtidigt ger bloggar en så jäkla skev bild av verkligheten. Jag kan skriva vad jag gjort men hur jag kände under dagen t.ex kommer aldrig komma fram riktigt. Om jag har haft en riktigt bra kväll framgår inte det, jag kan skriva att "fan vilken bra kväll" men i själva verket var den tusen gånger bättre än så. Ord som bra, grymt, roligt mm kan inte beskriva allting, inte heller dåligt och tråkigt. Det framgår inte av "en jävligt bra kväll" hur värme och adrenalin pumpat genom min kropp när jag dansat med mina bästa vänner, eller hur lycklig jag känt mig när jag är påväg hem. Skriver jag att jag är lite nere är det det som står när det i själva verket känns som om hela min värd rasat samman, sådär riktigt tjejigt överdrivet nivet men så känns det ju ibland men inte syns det igenom några som helst bokstäver som skrivs här. Dessutom finns alltid den där tendensen att försöka framställa allt så mycket bättre än vad det är, inte så konstigt att folk blir avundsjuka på andra genom bloggar när man bara får läsa om allt det goda i livet. Små deepseshs som börjar med några tårar och slutar i jag vet inte vad som ingen ser syns lika lite som alla skratt som slutar med magont och ännu mer tårar. Sen skriver man ju aldrig allt som händer heller. hell to the no och sådär. Det är så ytligt bara, hej idag har jag vart i skolan och nu är jag hemma sen ska jag dit och dit. Det säger ingenting alls av vad jag faktiskt gör. Vad jag känner och tänker för fan vad jag tänker, mitt tänkande går på högvarv 24/7. Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva varje dag, inte bara vad jag gjort utan vad jag känt, vad jag tänkt, hur jag mått. Visa bilder som får mig att skratta eller minnas något bra, eller dåligt, men någonstans sätter jag den där gränsen mellan mitt och andras, hur mycket jag än vill dela allting med vissa finns det fler som jag inte vill ska se alls. Det är väl det som suger mest med bloggar, att det är så offentligt och att man inte har någon som helst kontroll över vem som läser och inte. 
Visst är det kul det där ytliga, ibland, jag minns ju oftast allt bakom dom där vardagliga texterna men det är ju bara jag, resten ser bara det jag skriver, och det är aldrig allt liks. Mjemjomja nog om det! 

nu; Saknar min bässi, är sugen på godis, ångest över betyg,pengar och körkort och så längtar jag utomlands (som alltid)